Neurorehab vägen tillbaka efter neurologisk skada eller sjukdom

neurorehabilitering handlar om att ge hjärna och nervsystem så bra förutsättningar som möjligt för att återhämta sig efter en skada eller vid en neurologisk sjukdom. Med rätt träning, i rätt dos och under rätt förutsättningar kan många återerövra funktioner som tidigare känts förlorade oavsett om skadan uppstod nyligen eller för flera år sedan. Neurorehab är därför en central del i att återfå självständighet, delaktighet och livskvalitet.

Vad neurorehab är och vem som kan ha nytta av den

Neurorehab, eller neurologisk rehabilitering, är en målinriktad process där ett specialiserat team hjälper en person att förbättra sin funktion efter en störning i nervsystemet. Fokus ligger på att:

– återskapa förlorade förmågor så långt som möjligt
– stärka de funktioner som finns kvar
– hitta strategier och hjälpmedel som gör vardagen enklare

Rehabiliteringen kan omfatta både kropp, tanke och känsloliv. En person kan till exempel träna gång, handfunktion, tal, minne, uppmärksamhet eller energihantering, beroende på vilka symtom som finns.

Många olika diagnoser kan ha nytta av neurorehab, till exempel:

– stroke eller annan förvärvad hjärnskada
– traumatisk hjärnskada efter olycka
– cerebral pares
– ryggmärgsskada
– multipel skleros (MS)
– Parkinsons sjukdom

Gemensamt för dessa tillstånd är att nervsystemet är påverkat, vilket kan ge problem med rörelse, känsel, språk, minne, balans eller beteende. Här blir neurorehabilitering ett sätt att skapa struktur, hopp och framsteg i en situation som ofta är både omvälvande och krävande.

En viktig princip är att varje person behöver en individanpassad rehabplan. Två personer med samma diagnos kan ha helt olika liv, mål och drivkrafter. Då behöver också upplägget se olika ut. En del vill tillbaka till arbete, andra vill kunna gå utan hjälpmedel eller orka umgås med familj och vänner. Målen styr val av övningar, intensitet och inriktning.

Hur modern neurorehab fungerar i praktiken

Modern neurorehabilitering bygger på kunskapen om hjärnans förmåga till förändring neuroplasticitet. Nervsystemet kan skapa nya nervbanor och omorganisera sig som svar på träning och stimulans. För att den processen ska ta fart behövs:

– specifik träning som riktar sig mot det som är svårt
– hög repetitionsmängd många upprepningar över tid
– lagom svåra utmaningar, där uppgifterna varken är för enkla eller omöjliga
– en omgivning som uppmuntrar aktivitet, nyfikenhet och delaktighet

I praktiken innebär detta ofta:

– strukturerade träningspass flera timmar per dag under en begränsad period
– ett team som kan bestå av exempelvis fysioterapeut, arbetsterapeut, logoped, neuropsykolog, läkare och ibland dietist
– kontinuerlig uppföljning där övningar justeras efter form, framsteg och mål

Ett typiskt intensivt program kan pågå under tre veckor, med träning måndag till fredag. Under en sådan period hinner personen utföra tusentals riktade rörelser, repetera strategier för vardagssituationer och samtidigt få stöd i att hantera trötthet, motivation och känslomässiga reaktioner.

En annan central del är berikad miljö. Det betyder att rehab inte bara sker i ett neutralt rum, utan i en omgivning som bjuder på variation, sinnesintryck och socialt utbyte. Träning utomhus, gång i olika miljöer, uppgifter som kräver samspel med andra och växling mellan fysisk och kognitiv belastning stimulerar hjärnan på ett mer komplett sätt. På så vis blir träningen mer lik verkligheten och lättare att föra över till vardagen.

Neurorehab handlar också om kunskap. Genom att förstå sin diagnos, sina symtom och hur träning påverkar nervsystemet blir det lättare att vara aktiv i sin egen rehabilitering. Många upplever att utbildning kring exempelvis fatigue, stress, smärta eller balanssvårigheter är minst lika viktig som själva övningarna.

Framsteg, livskvalitet och hur man hittar rätt neurorehab

Effekten av neurorehab mäts ofta i förbättrad funktion: gångsträcka, handstyrka, talförmåga, minne eller andra konkreta mått. Men för den som deltar är ofta de vardagsnära förändringarna minst lika viktiga. Att kunna knäppa en skjorta själv, ta sig ut på en promenad utan stöd eller orka delta i en middag kan vara avgörande för känslan av självständighet.

Flera faktorer påverkar hur stora framsteg en person gör:

– timing att få tillgång till kvalificerad rehabilitering i rätt skede
– intensitet tillräckligt mycket och tillräckligt ofta
– motivation och delaktighet att vara med och sätta mål och förstå varför övningarna görs
– socialt stöd både från rehabteamet, närstående och eventuella medpatienter

Gemenskap med andra i liknande situation kan göra stor skillnad. Många beskriver hur samtal i pauserna, igenkänning i andras berättelser och små tips från andra deltagare blir ett viktigt komplement till den professionella insatsen. Träning i grupp behöver inte betyda att alla gör samma sak, utan att varje person följer sin plan men delar miljö, pepp och erfarenheter.

För den som funderar på neurorehab kan det vara hjälpsamt att ställa några frågor:

– Är rehabiliteringen evidensbaserad och uppdaterad utifrån aktuell forskning?
– Finns det ett multiprofessionellt team med neurologisk kompetens?
– Är programmet tillräckligt intensivt för att ge verklig effekt?
– Anpassas upplägget utifrån personliga mål, livssituation och intressen?
– Hur ser möjligheterna till uppföljning ut efter avslutat program?

I Sverige och Europa finns flera aktörer som erbjuder specialiserad neurologisk rehabilitering. Ett exempel är hedla rehab, som arbetar med intensiv, individanpassad neurorehabilitering i berikad miljö, med nära koppling till aktuell forskning och internationella samarbeten. För många kan en sådan inriktad insats vara just den skjuts som behövs för att komma vidare när utvecklingen annars riskerar att plana ut.